Det är med tårarna rinnandes från kinden och med en stor smärta som jag skriver från hjärtat. Vi fick nämnligen beskedet via ett tidigt ultraljud att det var tvillingar som låg i magen, men endast 1 utvecklades. Så inom loppet av 1 minut fick jag veta att jag skulle få 2 barn men helt plötsligt klarade bara sig 1. Jag var så chockad jag kunde knappt prata, när vi gick från läkaren och barnmorskan bröt jag ihop. Jag bara grät och grät kunde inte hålla mig, jag orkade ingenting min kropp kändes så tung jag orkade inte röra mig allt jag kunde tänka på var att jag förlorade 1 älskat barn jag kunde haft i min famn i sommar, en smärta och sorg som tog mig så hårt att jag hamna i min egna bubbla, jag orkade inte prata eller träffa någon. Detta var någonting jag var tvungen att bearbeta själv då jag inte blev erbjuden hjälp och blev så illa behandlad utav läkaren och barnmorskan den dagen att jag önskar att ingen, ingen människa ska bli behandlad på det sättet. Varje dag fick jag gå med en klump i magen och hoppas att mina smärtor jag kände inte var ett missfall. 

 

Jag älskar dig vem du nu än hade varit, jag tänker på dig varje dag. 

 

jag älskar och är lycklig att fått behålla 1 älskat barn och hoppas att allt går bra att du får stanna hos oss.

 

Detta är mitt sätt att förklara varför jag inte svarat tillbaka på sms/samtal eller träffat någon, detta är mitt sätt att berätta min historia som jag inte orkar att berätta för er själv, förlåt men hoppas ni förstår! Tack till Mattias och mina föräldrar som varit stort stöd, jag älskar er!