Kan inte glömma dig fastän jag har försökt,
jag har försökt med det mest som jag gör.
Jag har försökt att inte bry mig om dig ett skit,
men jag är inte känslokall, inte som andra, det vet ni.
Jag ville glömma dig, ville gömma alla mina sår.
Ville radera alla minnen så gott det går,
för det gör ont, att minnas nått så bra, som slutade
så skit, vart tog vi vägen idag? Jag känner inte dig,
du är inte samma person. För allt som du gjorde fick
mig att ändra min tro om ett du och jag föralltid -
det var aldrig sant. För efter allting som du lova
så bara sket du i vad du sagt. Du sårar mig, mer än
någon annan gjort.Mitt hjärta skriker efter dig,
inombords. Hur kan jag nånsin glömma det som hänt.
Sitter ensam tänker på dig jämt, jag borde radera
allting. Jag borde sluta tänka på minnen. Allting som
vi sa, allt som jag faktist tyckte var bra, men jag
måste inse nu, det var inte dig jag som jag älskade.
Det är svårt nog för mig att sitta här och skriva
ner mina känslor på ett papper som jag dig gärna ger.
Jag har försökt förklara hur jag känner men du vände bara ryggen till,
vill inte veta av mig längre.
Vart tog vi vägen? Vart är känslan? Jag minns när jag
kände, utav honom är jag älskad. Men den försvann lika
snabbt som den kom, för du beröva mig på tillit som
jag gett dig en gång. För som du är nu vill jag inte
veta av dig. Jag vill inte se dig trygg i någon annan tjejs famn
Du kan nog aldrig förstå hur mycket sådant
sårar när jag insåg att det vi hade inte betydde något
alls. Vill inte minnas, vill inte gråta. men det är inte lätt
att bara radera sådär. Jag kommer aldrig
glömma dig och allting som vart bra. Men jag
kommer ALLTID hata dig för lögnerna