Som ni alla vet så kom Nova tidigare än beräknat, hon var ju beräknad till 17 februari men kom 16 januari kl. 23:05. Det hade börjat i början eller mitten utav december som jag började känna smärtor i magen men inget som jag kände att jag behövde söka hjälp för. Dagen innan julafton var jag hos barnmorskan som tyckte vi skulle åka till sjukhuset men jag ville avvakta. Några dagar senare blev det sämre och jag åkte till sjukhuset. Man kunde inte hitta varför jag hade ont i magen men jag hade lite sammandragningar men som inte innebar att det var dags för förlossning, man upptäckte även att jag hade lite förhöjda levervärden. Någon vecka senare detta var efter nyår fick jag komma tillbaka för återbesök. Mina levervärden hade fortsatt öka lite men man visste inte varför jag hade mina smärtor. Några dagar senare fick jag komma tillbaka för att röntgas där man upptäckte att mina njurar var vidgade. Veckan därpå fick jag träffa en läkare som bestämde att dagen efter skulle man göra ett ingrepp/operation och sätta in en slang i min ena njure.

 

Jag fick komma tillbaka dagen efter och blev inlagd på sjukhuset man gjorde ingreppet/operationen på morgonen som gjorde så obeskrivligt ont då jag var vaken att man fick ge mig lugnande och mer bedövning. Det är nu det värsta började, jag hade så ont att jag inte kunde prata eller andas den dagen. Smärtorna blev värre efter ingreppet/operationen jag låg inne en vecka då jag hade feber emellanåt, så ont att jag knappt kunde gå och kunde inte äta eller dricka då jag inte fick behålla något utav det. Men efter en vecka lyckades jag äntligen få bli utskriven trots att läkarna inte riktigt tyckte det men jag hade hemlängtan och kände att jag kan klara mig hemma. Jag var hemma en dag onsdagen 15 januari men på kvällen började jag få smärtor på den sidan jag gjorde ingreppet/operationen och de blev värre under natten/morgonen den 16 januari och jag kräktes två gånger inom en timme och blev febrig.

 

Matte åkte till jobbet så jag ringde min pappa som var hemma, han fick åka in med mig akut till sjukhuset. Klockan 8:15 kom vi till sjukhuset och jag fick massa bedövning som inte hjälpte. Klockan 10:32 blev jag inlagd igen och fick komma upp till avdelningen. Jag fortsatte få massa smärtlindring under dagen och man gjorde prover och undersökte varför jag hade sån smärta att jag inte kunde gå eller röra mig utan att jag skrek av smärta. Det gjorde inte det hela lättare så fort Nova rörde sig i magen då skrek jag också av smärta. Jag fick även feber under dagen. Klockan 19:06 bestämmer man att vi ska göra kejsarsnitt först pratades det om att vi skulle göra det den 17 januari på morgonen men inom någon minut ändrades det snabbt och man bestämde att göra ett akut kejsarsnitt på kvällen då prover visade att mina värden hade ökat och smärtlindring inte hjälpte. Klockan 20:58 förebereddes jag inför operation och 23:03 låg jag på operationsbordet och 23:05 kom vår älskade Nova ut. Vi visste inte vad det var för kön på barnet och jag var helt säker på att det var en kille då jag hade en killmage men pappa Mattias hade rätt att det var en flicka. Den 16 januari klockan 23:05 kom vår älskade Nova i vecka 35+2. Då hon hade fostervatten i lungorna och inte kunde hålla temperaturen själv hamnade hon på neontalavdelningen. Jag fick åka till uppvaket, fick inte träffa mitt lilla hjärta förs än 4-5 igen på morgonen alltså minst 4 timmar efter operationen. Jag fick se henne direkt när hon kom från magen några få sekunder men sen dröjde det tills jag kom upp från uppvaket.

 

Jag fick infektion efter operationen och fick antibiotika både via dropp och tabletter. Nova låg i ett rum med 3 andra barn som hade övervakning 24/7 av sköterskor. Hon hade en slang för näsan som hjälpte henne ta bort allt vatten från lungorna och låg i en uppvärmd säng som hjälpte henne hålla temperaturen själv och har en sond för att kunna få mat i sig. På söndagen om jag har för mig rätt fick hon ta bort slangen för näsan då hon fick bort allt fostervatten från lungorna. På måndagen dagen efter fick vi flytta in i ett rum och bo tillsammans med henne på neontalavdelningen. Det är alltså första gången vi fick bo alla tillsammans och vara en familj. Hon hade fortfarande kvar sin uppvärmningssäng och sonden. När hon föddes vägde hon 2773g och under de första dagarna när hon låg inne i rummet med de andra barnen gick hon ner 200g vilket är väldigt mycket för ett nyfött barn. Det är normalt att de går ner lite i vikt i början men 200g är mycket för ett litet barn. Hon fick matas via sonden och ha mycket hud mot hud tid, för att få hjälp med att hålla temperaturen och bli bättre då hon inte hade utvecklats klart. Under veckan började Nova gå upp mer i vikt och hålla temperaturen så från onsdagen - torsdagen testade man att stänga av den uppvärmbara sängen och hon själv fick hålla temperaturen vilket gick bra.

 

Så nu torsdag pratade man om att åka hem om vi ville ha hemsjukvård och få åka hem på fredagen eller ligga kvar på sjukhuset tills hon blivit av med sonden. Vi ville självklart ha hemsjukvård och åka hem på fredagen om allting såg bra ut och hon hade gått bra upp i vikt. Fredagen kom allting såg jätte bra ut och vi fick åka hem på dagen, äntligen hem börja vårt liv som familj och ha större yta att röra sig inom än de fyra väggarna som var på sjukhuset. Vi får inte gå ut med henne då hon fortfarande har hög infektionsrisk vi får endast vistas ute om vi ska till sjukhuset. Vi har fått åkt till sjukhuset en gång för att hon skulle vägas på söndagen alltså samma vecka vi kom hem. Hemsjukvården kommer till oss två gånger i veckan vilket fungerar jätte bra, är så glad att de kan erbjuda och ge möjligheter som detta för oss med exempel för tidigt födda barn.

 

Dagarna på neontalavdelningen var sjukt jobbiga att höra att man tar dag för dag, inte vet vad som händer inte veta när man får åka hem sjukt jobbigt. jag beundrar de föräldrar som har varit där mycket längre än oss vi var där 8 dagar och det kändes. Men finns föräldrar som har varit där mycket längre och en stor eloge till er, för det tar verkligen energi, kraft, mentalt och tålamod att ligga på neontalavdelningen och ha ett barn där. Tack till alla på danderyds sjukhus som har hjälpt oss, tack alla som har hjälpt och stöttat oss. Ett stort tack till pappa mattias som alltid funnits vid min sida och spenderat alla nätter och varit med mig på sjukhuset och är världens bästa pappa och tar hand om vår älskade dotter. Vi hoppas nu att våran lilla tös blir av med sin sond och att vi kan bli utskrivna om någon vecka. Att veta att hon utvecklats och kommit såhär långt på några få dagar det värmer mitt hjärta att se hur stark hon är och att hon blir starkare dag för dag. Att se hur långt hon tagit sig från dag ett värmer i hjärtat, jag älskar dig mer än allt annat.